måndag, januari 16, 2017

Den misslyckade "fredskonferensen" i Paris




Sveriges utrikesminister dyker numera oftast upp i samband med politiskt dubiösa
och anti-israeliska initiativ. Som helgens "hata-Israel"-konferens. Till noll och ingen nytta...  

Paul Widén kommenterade Wallströms "insats" på konferensen:

"Den internationella fredskonferensen i Paris avlöpte på söndagen utan större dramatik. 70 länder hade skickat representanter till konferensen, vars syfte enligt Frankrikes utrikesminister Jean-Marc Ayrault var ”att förmedla en känsla av angelägenhet om hotet mot en tvåstatslösning”. Denna diffusa formulering, i kombination med att varken Israel eller den palestinska myndigheten var representerade vid toppmötet, gjorde att förväntningarna på konferensen var mycket låga. Detta förhindrade emellertid inte Sveriges utrikesminister Margot Wallström att på Twitter hävda att deltagarna hade samlats för att ”rädda tvåstatslösningen”. Hur en internationell sammankomst utan de två närmast berörda parterna skulle kunna effektuera denna räddning förklarade hon inte.

Israels regering har motsatt sig planerna på en internationell fredskonferens sedan det så kallade franska initiativet offentliggjordes för snart ett år sedan. ”Israel står fast vid sin ståndpunkt att det bästa sättet att lösa konflikten mellan Israel och palestinierna är genom direkta, bilaterala förhandlingar”, förklarade man då. ”Israel är redo att starta dem omedelbart utan förhandsvillkor. Alla andra diplomatiska initiativ distanserar palestinierna från direkta förhandlingar”. Det palestinska ledarskapet ställde sig emellertid mer positivt till det franska initiativet, just eftersom det erbjöd en ny anledning att undvika direkta förhandlingar. Efter att FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 2334 den 23 december ökade det palestinska ledarskapets entusiasm inför den franska fredskonferensen, då man hoppades att ett internationellt toppmöte under rådande maktförhållanden (dvs innan Donald Trump flyttar in i Vita Huset den 20 januari) skulle kunna sätta ytterligare press på Israel.

Efter att USA lade ner sin röst i FN:s säkerhetsråd den 23 december och därmed möjliggjorde godkännandet av resolution 2334 befarande många i Israel att USA:s president Barack Obama skulle ägna sina sista dagar vid makten åt att definiera parametrar för framtida fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna och få dessa godkända av säkerhetsrådet. Oron ökade efter att USA:s utrikesminister John Kerry den 28 december försvarade USA:s agerande i säkerhetsrådet och sedan presenterade just ett antal parametrar för framtida fredsförhandlingar. Fredskonferensen i Paris skulle erbjuda USA ett ypperligt tillfälle att få internationellt gehör för parametrarna, som sedan snabbt skulle kunna presenteras för FN:s säkerhetsråd och röstas igenom i god tid innan den 20 januari. Trots USA:s upprepade försäkringar att inga sådana planer förelåg var nervositeten i Israel fortsatt hög dagarna innan toppmötet, då misstron mot den amerikanska administrationen sjunkit till rekordlåg nivå.

Israels farhågor besannades dock inte. Fredskonferensens slutdokument erbjöd inga överraskningar och John Kerry ska ha utövat påtryckningar för att texten skulle vara relativt balanserad. Den presenterade inga nya förslag, utan var i princip bara en sammanfattning av tidigare fredsansträngningar. Även om Israel har starka invändningar mot flera punkter i texten, exempelvis dess välkomnande av resolution 2334, noterade man att resolutionens för Israel mest problematiska stycken inte citerades, samtidigt som dokumentet uttryckligen fördömde uppvigling och våld. Viktigast för Israel var att dokumentet inte är bindande och att inget i nuläget tyder på att det kommer att få något omedelbart efterspel i säkerhetsrådet.

Det palestinska ledarskapet har för sin del välkomnat fredskonferensens slutdokument, men till skillnad från Israel gör man en stor grej av att dokumentet ens nämner resolution 2334. ”Det är ett budskap till ockupationsmakten Israel att respektera internationell rätt och internationell humanitär rätt och att upphäva sin militära ockupation av Palestina för att uppnå fred och stabilitet i regionen och i världen”, sa palestiniernas chefsförhandlare Saeb Erekat i ett uttalande på söndagskvällen. Vidare uppmanade han konferensens deltagarländer ”att omedelbart erkänna staten Palestina enligt 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad”.

Det palestinska ledarskapets bombastiska uttalanden bekräftade de farhågor som Storbritannien uttryckte tidigare på söndagskvällen när man förklarade att man inte ställer sig bakom fredskonferensens slutdokument. ”Det föreligger en risk att konferensen kommer att förhärda palestiniernas förhandlingspositioner vid en tidpunkt när vi snarare borde uppmuntra förutsättningarna för fred”, sa en talesman för det brittiska utrikesdepartementet. Även Australien har uttryckt reservationer inför slutdokumentet, även om det är oklart om man därmed i likhet med Storbritannien helt kommer att avstå från att skriva under dokumentet.

***
 
Elliot Abrams, bitr utrikesminister under Reagan, framträdande diplomat  och expert på folkrätt, kommenterar den havererade konferensen:

The Paris Peace Conference

by Elliott Abrams
January 15, 2017           

Once upon a time, the term “Paris Peace Conference” was a serious one, and referred to the historic Versailles Conference that ended World War I. That conference began on January 18, 1919, and it is striking that the French would wish to make a mockery of their own history by convening a useless conference on almost exactly the same date—today, January 15.

Today nearly 70 countries, and nearly 40 foreign ministers including the one from the United States, are gathering in Paris. Why? Well, why not—from the point of view of the foreign ministers. You do have to sit through an entire day of boring speeches, of course, but then you get the whole weekend in Paris. I’ll bet most arrived Friday for a good dinner, then you have Saturday free for shopping, then another dinner….who would say no merely because the event will be useless or harmful to the cause of Peace?

For John Kerry this is his swan song, and he is fresh from Vietnam where he walked down memory lane yet again, at God knows what cost to American taxpayers. But thinking of Kerry should lead us to recall who will be engaged in this event. There is Kerry, who will be unemployed in five days. There is French President Francois Hollande, who has announced he won’t even run for re-election in May. There is Palestinian President Abbas, elected in 2005 for a four year term and now entering his 12th year. And Abbas won’t actually be at the conference, just nearby in some gorgeous hotel suite. Israel is boycotting the conference. No one will represent the new American administration.

What is the point of this endeavor? According to the French, it is to show support for the two-state solution and urge both parties, meaning Israel and the PLO, to negotiate. That is a demonstration of bias, because it is the PLO not Israel that has been refusing negotiations and rejecting peace plans again and again for years—indeed decades. To treat the government of Israel and the PLO as if their desire for peace were identical is wrong and unfair. If the participants at the conference truly wished to advance peace, they would be pressuring the Palestinians to stop rewarding and inciting terrorism by glorifying terrorists, and pressuring them to start negotiating seriously. This will not happen. There is every reason to believe Mr. Abbas will leave Paris satisfied with the circus and feeling zero real pressure to do anything at all.

The other point, perhaps the real point, of the conference is to pressure Israel to stop all settlement growth. In this sense it is a follow-up to UN Security Council resolution 2334 of December, and shares its conclusion that the real barrier to peace is the increasingly rapid, uncontrollable, endless, limitless growth of Israeli settlements. But this is false, as the statistics show. Settlement populations are growing, at about four percent a year, but the notion that they are rapidly gobbling up the West Bank and making peace impossible is a fiction.
There may be a third objective for the conference: pressing President-Elect Trump not to move the U.S. Embassy from Tel Aviv to Jerusalem. We can expect language about leaving Jerusalem as a final status issue and doing nothing at all that changes the status quo. If you believe the President-Elect will be dissuaded by such a declaration from a conference such as this, well, I don’t agree.

So the conference will soon be nearly forgotten, and go down as yet another feeble effort to undermine Israel’s legitimacy. Of course if you ask the French, they will angrily deny that this was their purpose. I agree that it was not the purpose, but it is the effect, predictably. Like Resolution 2334, it is another diplomatic blow against the Jewish State, trying to isolate it and criticize it and undermine its ideological and diplomatic defenses. And meanwhile, this very month, we will see the PLO pay more money to prisoners convicted of terrorist acts and name more schools or parks or squares after murderers and would-be murderers. But there will be no Paris conference about all of that.


 
 
 


onsdag, januari 11, 2017

Katastrofen närmar sig...



Ur Lars Enarsons Elia Bönearmé:


"Den 15 januari kommer representanter från 70 nationer att samlas i Paris med målsättningen att lyfta fram ”tvåstatslösningen” som vägen till en varaktig fred i Mellanöstern. (http://www.reuters.com/article/us-israel-palestinians-france-idUSKBN14B1LN) Man befarar i Israel att det som bestäms på denna konferens i Paris kommer sedan att användas som utgångspunkt i FNs Säkerhetsråd för att permanent dela Israels Land och etablera en "palestinsk stat".


Men de måste handla snabbt eftersom enbart fem dagar senare tillträder Donald Trump som USAs president och han har gjort klart att han kommer stoppa alla sådana planer i FN. Därför har man nu beslutat att kalla samman Säkerhetsrådet redan 17 januari för att kunna agera mot Israel innan Trump tillträder.
 
Beslutet i Säkerhetsrådet 23 december gjorde alla israeliska bosättningar i Judéen, Samarien och bibliska Jerusalem "olagliga" (enligt FN:s förvrängda syn på folkrätten, red. anm). Detta beslut kan inte återkallas utan en absolut majoritet i Säkerhetsrådet, en omöjlighet inom en överskådlig framtid. Men beslutet skapade inte officiellt en palestinsk stat. Det är detta konferensen i Paris vill lägga grunden för. Palestiniernas ledare Mahmoud Abbas lovade i sitt segertal i november då han omvaldes som Fatah’s ordförande att under 2017 kommer världens nationer att ge palestinierna deras stat utan något fredsavtal med Israel.
 
Sverige kommer för första gången hålla i ordförandeklubban i Säkerhetsrådet under januari. Utrikesminister Wallström har sagt att beslutet den 23 december kommer att ”underlätta Sveriges arbete” i Säkerhetsrådet. Hon har redan tilldelats Palestinska Myndighetens högsta medalj "The Grand Star of the Order of Jerusalem" vilken enligt deras regler ges till "en soldat som har utfört en framstående handling".
 
Israels regering har ovedersägliga bevis på att President Obama planerade USAs förräderi av Israel i Säkerhetsrådet bakom deras rygg tillsammans med palestinierna. Vi har också varnat i flera år att Obama planerade denna attack mot Israel redan då han valdes till president för åtta år sedan. Direkt efter han tillträdde presidentposten ställde han exakt samma orimliga och omöjliga krav att förbjuda alla israeliska bosättningar i Judéen, Samarien och det bibliska Jerusalem. Han visste mycket väl att det var omöjligt för Israel att acceptera dessa krav. Obamas plan var från början att strax före sin avgång tvinga fram ett beslut i FNs Säkerhetsråd över huvudet på Israel. Tyvärr har vi förmodligen ännu inte sett Obamas sista drag mot Israel innan han avgår. Dagarna mellan den 15 och 20 januari blir kritiska!
 
USAs nyligen nedlagda veto i Säkerhetsrådet gav palestinierna en rejäl uppmuntran till fortsatt terror. Donald Trump förklarade nyligen att ”FN löser inte konflikter. Den skapar konflikter.” Profetiska röster i USA har sagt att om USA delar upp Israels land kommer Gud att dela på USA. Detta har i själva verket redan börjat hända under President Obama. USA är idag mer splittrat än någonsin. När Trump tillträder som president 20 januari planeras det våldsamma motdemonstrationer. Det står: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt.” (Matt 12:25) Det är mycket allvarligt att gå emot Israel. Storbritannien förlorade sin ställning som stormakt när man gick emot Israel i samband med att Israel bildades 1948. Vad kommer att hända med Sverige?
 
I ett offentligt tal förra veckan förklarade Mahmoud Abbas rådgivare att om USA flyttar sin ambassad till Jerusalem, vilket Donald Trump aviserat, kommer det att innebära en krigsförklaring mot hela muslimvärlden. (Du kan se talet här!) Vi står nu på randen till en storkonflikt i Mellanöstern och upptakten till det Tredje Världskriget. ”När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.” (1 Tess 5:3)
 
Ett år före Andra Världskrigets utbrott samlades ledare för världens nationer i Evian i Frankrike på President Roosevelts inbjudan för att samtala om vad som kunde göras för att rädda judarna i Tyskland undan nazisterna förföljelser. Inte en enda nation, förutom Costa Rica och Dominikanska Republiken, ställde upp då för att hjälpa judarna, vilket uppmuntrade Hitler att ingen brydde sig om judarna! Just nu finns det i stort sett inte en enda nation av de 70 som inbjudits till Paris som försvarar Israel undan islams planer på att utplåna dem. Israel har övertagit rollen som världens jude!
 
Gud är fortfarande Israels Gud! Han kommer att krossa alla nationer som går emot med Israel. Första Världskriget resulterade i Balfour deklarationen. Andra Världskriget ledde till Israels bildande. Tredje Världskriget kommer att leda till Messias ankomst och Israels slutliga upprättelse. Men detta är nu en avgörande tid för oss att be som aldrig förr för Israel! Vi utlyser därför i samarbete med ledare i andra länder en internationell böne- och fastedag söndagen 15 januari för Israel och speciellt konferensen i Paris och Sveriges roll i Säkerhetsrådet! Det är allvarligt att gå i täten mot Israel.
 
1938 kom hotet mot det judiska folket och hela världen från nazismen. Idag kommer hotet från islam! President Obama inledde sin karriär som president med ett tongivande tal vid islams världshögkvarter i Kairo där han prisade islam och rullade ut röda mattan för det Muslimska Brödraskapet. Detta öppnade helvetets portar för en tsunami av islamisk terror inte bara i Mellanöstern utan över hela världen under hans åtta år i Vita Huset. Och vågen bara ökar.
 
Donald Trump har lovat att han kommer att ta upp kampen mot islam. Han planerar bl a att stödja en motion från Senator Ted Cruz att kriminalisera Muslimska Brödraskapet i USA och alla dessa underorganisationer som CAIR och ISNA på grund av deras stöd för islamistiska terrororganisationer. Muslimska Brödraskapet har grundat Al-Qaida och därmed ISIS, Hamas, och en mängd andra terroristorganisationer. Kommer Trump att lyckas mot islam precis som Churchill gjorde mot nazismen? Vi behöver be!"
***
Observera att kommentaren i st 3 är min och inte Enarsons...

söndag, januari 08, 2017

"Judiskt liv har ingen framtid i Sverige..."

 
 
Samma dag som Jerusalem drabbas av ett nytt terrordåd,
skriver den svenske juden Stefan Shaul Lindmark ett avskeds-
brev till utrikesminister Wallström.
I en uppmärksammad artikel i Times of Israel berättar Lindmark
varför han lämnar Sverige och flyttar till Israel.
 
 
Dear Margot Wallström,
Mrs. Minister,
My name is Stefan Lindmark but also Shaul Ben Yitzhak. I am a Jew. I am the son of a survivor from Auschwitz/Birkenau.
I have lived all my life in Sweden. I have served in the Armed Forces and I have done military service for a total of 18 months. 
                
I have worked all my life with the most vulnerable people in our society, as a nurse and therapist. I have been working with asylum seekers and I have worked in emergency medical services, child psychiatry, primary care but also in the Armed Forces, as a medical teacher.
 
Madam Minister, listen to my words when I say: It was my grandfather, my grandmother, and their little children who burned in Auschwitz/Birkenau ovens and it was my mother who was working 30 meters from the oven and had the smell of burning parents and siblings. It was my mother who survived so that I could tell you about all this, but also of love of the country she loved in addition to Sweden – our country, the Jewish State – Israel – and who built it, and how different everything would have been if there had been a state of Israel just a few years earlier.
 
Mrs. Foreign Minister: It was my aunt Channa (Eva) who survived an execution in the Budapest ghetto by pretending to get hit, who had no home after the war, who sick and miserable went by boat to Israel, but was detained in Cyprus and to finally returned in 1948 to Israel. It was she and her friends who with weapons in hands, defended themselves against the onslaught of the Arab states who came to complete the destruction of European Jewry.
 
Mrs. Minister – it was my friend Simcha who had three days to leave Iraq in 1955 after having survived the pogrom in Baghdad in 1941, who built the country. He and his family had to leave everything they owned, all their earthly possessions, after thousands of years of presence in Iraq. They are the ones who never received any compensation for everything that was stolen from them, and it was Israel that received them, the only country which opened their arms to them and welcomed them. They had to live in tents for two years and received food stamps – it was a very poor country.
 
Mrs. Minister – it was to Israel that my friend Andy escaped in 1981 from Ethiopia, the country where he was worth less than a bag of potatoes. It was in Israel he joined the paratroopers in order to defend the country, the country where he finally became a full human being. It was as a paratrooper during the the first so-called Intifada he and his friends had ti lay down their arms in order to run around and save the children that the terrorists you claim are acting from desperation, had placed between themselves and my friend Andy and his comrades – precisely because the Israeli army soldiers do not get to return fire under such circumstances. It was the pictures, when he carries away screaming children, that you and your friends interpreted as evidence of the Israeli Defence Forces’ brutality
 
Madam Foreign Minister: Israel was built by the survivors of the Holocaust, along with 850 000 evicted Jews from all of the Middle East’s Muslim countries, and is now being built by their children and grandchildren, and by the Ethiopian Jews who lived alone, divorced from the other Jews of the world, but who survived and are now free, in Israel. It is Israel that is the land you and the entire Arab world hates because we survived. We are hated by the Arab world because they believe that Jews are sub-humans. Jews can do nothing of value, is their opinion – but we still managed to build the only democracy in the entire region – the only country where Arabs too are independent citizens with full rights – just like all other residents there. Nearly two million Arabs live there, the only free the Arabs throughout the Middle East. Israel is a country where many Arabs and Jews side by side in the armed forces, prevents the aggrieved Arab world from carrying out – God forbid – a new Holocaust of us Jews. For it is the ultimate aim of all the lies about us, with all the hatred toward us. It’s The Eternal Jew standing in the way of peace on Earth.
 
Madam Foreign Minister – You place greater demands on Israel than Sweden.
Madam Foreign Minister – in Göteborg where I live, 109 people have been shot in four years, mostly in areas of exclusion and resignation due to limited living conditions. It is also where the IS has a stronghold, maybe even the biggest and strongest in Europe. It is in Gothenburg where two Swedish terrorists recently were sentenced to life imprisonment for having cut the head of an innocent man and then proudly showed his head up before a camera. This is the city of Gothenburg where we Jews many times recently have needed protection by machine gun-armed police officers who risk their lives to make us feel safe. It is here, in Sweden, that refugee centers burn to the ground every week, where the streets are filled with beggars, where immigrant people crowd into the suburbs, where exclusion and the number of homeless far exceeds Israel. It is in Sweden that Islamism grows. It is in Sweden I cannot, not without danger of my life, can wear my kippa; my little Jewish head covering. It is Sweden who acts as moral preacher and who think they know the answers, and perceive themselves to be more prominently moral than other countries, but without being able to see their own shortcomings,. It is the country that through luck and cowardice has managed to remain on the outside of wars for 200 years and therefore believe that hugs and permissiveness solves all problems.
 
Mrs. Foreign Minister – If Sweden and Gothenburg had been what it’s like in Israel, you had most probably taken it as a pretext for occupation, the oppression of Muslims, as proof of the authorities’ lack of ability, as the root cause of terrorism in Europe and the cause evil.
But now it is in Sweden this is happening and we are only 15 000 Jews here. Jews who must pay big money for our own protection in Sweden – where there’s no anti-Semitism – right?

 
Mrs. Foreign Minister – Has not it occurred to you that the number of asylum seekers from Israel’s 1.8 million Arab citizens is precisely zero? There are people from the other countries in the Middle East that our country is now filled with. Countries where people kill each other and simultaneously is in a state of war with Israel.
 
Israel is the country that you and the whole Arab world hates, because we survived and our country is flourishing. We are hated because it is considered that Jews are sub-humans. Jews, according to the propaganda, can do nothing good – but we still managed to build the only democracy in the entire region.
 
Madam Foreign Minister; It is we, all the children, grandchildren and great grandchildren of the survivors from the Holocaust, descendants of refugees from the Middle East, the descendants of the Jews who came from Ethiopia – it is all of us, who have built the country of Israel with pride – and who will continue to build it, defend it and never ever give up the land we were driven to when no one else wanted us. The only country that would accept us. It is we who love life and who always rises up again, after every time life and our enemies have beaten us to the ground. We have never had any economic, political or military power outside of our own country, Israel.
 
Madam Foreign Minister: It is you who hate us, it’s you who wants to get rid of us, and you constantly, in politically correct forms, require our submission. It was in Europe you burned us, not for what we had done, but for what we were – and are – Jews.
Madam Foreign Minister: If you really want to look at Israel with the same glasses you look at Sweden, you would marvel at how we managed to build the country that despite 67 years of constant war is so filled with love, life, hope and trust in the Creator. The Creator who gave us free will to choose.
 
Mrs. Minister – We have learned our lesson. The lesson is to never trust foreign ministers from countries such as Sweden, who now puts the blame on us – the children, grandchildren and great grandchildren of Holocaust survivors and other refugees from the Middle East and Africa.
It is not too late for you, Madam Minister, I dare you to open your eyes.
 
Mrs. Foreign Minister – I’m moving soon to Israel, the country that wasn’t there except in our prayers, when my mother at the age of 23 had to take care of the mortal remains of her murdered people. I move because I now am sure that traditional Jewish life has no future in Sweden, the country I have served all my Life.
 
Madam Foreign Minister: I invite you to come and visit us when we have established ourselves, and I’ll show you Israel as it is and not what you think it is – and I wish to let our joy of life challenge you to begin to see Sweden the way it has become, but also how it could be if our vision of life can inspire you to rethink and think differently.
 
****
 
 
 



lördag, januari 07, 2017

Terrorns nyår...

 
 


Detta nyåret gick tyvärr helt i stil med det förra.
Överst några glada filmbilder från Möllevångstorget i Malmö, där gossar från Mellanöstern försöker
återskapa slaget om Aleppo. Det är inte längre fyrverkeripjäser, det är granatkastare. Och de riktas mot människor (rivaliserande gäng ?) och bilar.

I Köln där jihadisterna härjade förra nyåret med massvåldtäkter ("881 sexual offences involving over 1,231 women") höll sig tyskarna försiktigtvis borta. Istället stod 1600 kravallpoliser och stirrade på några tusen besvikna MENA-män.

I Wien hade polisen i förebyggande syfte delat ut 6.000 "våldtäktsalarm" till kvinnor. En skarp ton
förmodades skrämma bort våldtäktsmän och tillkalla polisen.
"Händelsevis" hade alla nöjeslystna araber istället dirigerats till den f d idyllen Innsbruck.
Resultat: minst 18 sexövergrepp.

I krigets Malmö skulle ingen kunnat höra en sådan  alarmsignal i det helvetiska oväsendet.
Och för övrigt var polisen fullt upptagen med att köra runt och hämta liken från de senaste skjutningarna.

Årets evenemang för jihadister inträffade istället i Istanbul, där minst 39 människor mördades
på en nattklubb vid 12-slaget. Gärningsmännen: naturligtvis Kalifatet.

Först på det nya året drabbades australiska Adelaide när en somalisk festival spårade ur till något Malmö-liknande...
140 våldsmän greps av polisen.

Och förresten: Gott Nytt År - och glöm inte ducka vid beskjutning...
Skribenten tillbringade även detta nyåret i exil - en lugn och fridsam sådan.



 

torsdag, december 08, 2016

Terrorist från kalifatet häktad i Malmö



 
Den 30-årige "kalifatsoldaten" Moyed Al Zoebi
häktades på onsdagen för terrordådet mot shia-
Al Zoebi bor sedan över ett år på en asyl-
förläggning i Vittsjö, tillsammans med hundra
likasinnade.
Efter dådet prisades han i Kalifatets
nyhetsmedier...
 
Moskén håller till i ett ruffigt industrikvarter
vid Norra Grängesbergsgatan
 
moskén den 11 oktober, medan stadens shia-
muslimer firade alshuradagen.
Al Muntadermoskén besöks huvudsakligen av
irakiska shiamuslimer, men anses helt kontrollerad
av iranska ambassaden...
 
Malmö är ett centrum för den iranska shia-
 
iranskkontrollerade objekt naturliga mål
för jihadisterna. Terroristnätverken äter
 
 


fredag, december 02, 2016

Varför Putin hatar oss - en analys


John Schindler är pensionerad underrättelseofficer och utgivare
av bloggen XX committee, en av de mera läsvärda inom underrättelse-
och säkerhetssfären.
Nyligen analyserade han varför Putin hatar oss och därför utgör
ett hot mot Västvärlden.
Intressant är hans försök att koppla samman Putins soppa av neo-
kommunism, storrysk imperialism och ortodox tradition, Rysslands
"andliga sköld", till en sammanhängande ideologi.
Schindler kallar denna Putins ideologi för
"Ortodox Jihadism"....

Artikeln publicerades i The Observer (OBS amerikanska Observer,
inte den brittiska vänstertidningen med samma namn....)
 
 


Why Vladimir Putin Hates Us      

    Western inability to grasp what motivates our enemies is nothing new
He’s done it again. The honey badger in the Kremlin just moved more advanced missiles into position on Russia’s most westerly fringe to own the Baltic Sea. This week Moscow admitted it has deployed cutting-edge Bastion anti-ship missiles to the Kaliningrad exclave, north of Poland, plus equally advanced S-400 air defense systems to shoot down aircraft and missiles as far as 250 miles out.

With this move, the Kremlin has established control over the Baltic Sea, most of Poland and the Baltic republics—NATO members all. Russia now can exert anti-access and area denial—what the Pentagon calls A2AD for short—at will, meaning that any NATO aircraft or ships entering the region can be hit long before they get close to Kaliningrad. For Western military planners, this is nothing short of a nightmare, since Moscow can now block NATO reinforcements headed east to counter, say, Russian military moves on the vulnerable Baltic republics.

That scenario, wherein Moscow’s forces overrun a Baltic republic or two before NATO can meaningfully respond, is judged alarmingly plausible by Alliance planners, yet nobody should be surprised that Vladimir Putin has done this. One month ago, when he moved nuclear-capable Iskander-M ballistic missiles into Kaliningrad last month, initiating a Baltic version of the Cuban Missile Crisis, President Obama’s response was…nothing.

The outgoing commander-in-chief decided that he needed to appease the Kremlin one more time before leaving the White House, to the horror of our allies who live close to Russia. “We’re on our own until January 20, and maybe much longer,” was how a senior Alliance defense official in that neighborhood explained the reality of what Obama has done through his inaction.
For good measure, this week the Russian defense ministry indicated that the deployment of Iskander-M systems to Kaliningrad, which Moscow has said was merely part of a military exercise, will be staying there permanently. Since those missiles can launch nuclear or conventional warheads as far as 300 miles with stunning accuracy, Russia now holds a powerful military advantage over NATO in the Baltic region.

(....)

Western inability to grasp what motivates our enemies is nothing new. Fifteen years ago, in the aftermath of al-Qa’ida’s attacks on the World Trade Center and the Pentagon, everybody wanted to know “why they hate us.” President George W. Bush spoke the received Beltway wisdom when he explained that jihadists and Islamists hate us because of our “freedoms.”

Such escapism, while flattering to American self-perceptions, was completely wrong. The answer was right there since jihadists talk nonstop (especially online) about their worldview. Their hatred for Americans and the West has nothing to do with our freedoms, which radical Muslims care nothing about. It has everything to do with our policies—especially our support for Israel and our military presence in Muslim countries—plus our decadent way of life, particularly Western post-modern sexual mores, which jihadists see as literally invading their countries through media and entertainment.

Misunderstanding what makes our enemies tick is old hat in Washington. During the Cold War, our academic mavens, highly paid by the Pentagon to prognosticate about the Kremlin’s inner workings, paid little attention to Soviet public statements. Such aggressively anti-Western Marxist-Leninist pronouncements, often threatening nuclear war, were dismissed by our experts, academics plus Intelligence Community eggheads, who insisted that these ravings were just for show: in private, Soviet political and military leaders were calm and rational men just like us.

Of course, after the Cold War we learned that the Kremlin leadership said the same nutty things in private, dripping with Communist hatred for the capitalist West, that they yelled in Red Square. It’s tough enough for any person to maintain a completely different public persona than his private one, while for a whole regime it’s impossible. Therefore, pay attention to what your enemies state openly—there’s a good chance they believe it.
 
 
It’s not like Putin and his minions have been hiding what they believe. Putin himself is very much a KGB man—what Russians call a Chekist—cunningly conspiratorial to his bones. Yet over the last decade, he has become an open Russian nationalist with strong religious overtones. Regime outlets pontificate nonstop about the evils of the West, castigating our decadence and depravity, reflecting a nationalism that is deeply grounded in Orthodox Christianity.

Putin has talked warmly about what he calls “spiritual security“—which means keeping versions of Christianity other than Russian Orthodoxy out of the country—even stating that Russia’s “spiritual shield” is as important to her security as its nuclear shield. His inspiration for this comes from Orthodox thinkers, above all Ivan Ilyin, who hated the West with vigor and passion. This anti-Western worldview seems strange and even incomprehensible to most Americans, its reference points are utterly foreign to us, yet is grounded in centuries of Russian history and spiritual experience.

In this viewpoint, which I have termed Orthodox Jihadism, the West is an implacable foe of Holy Russia with whom there can be no lasting peace. For centuries—whether led by the Catholic Church, Napoleon, Hitler or the United States—the West has tried to subjugate Russia and thereby crush Orthodoxy, the one true faith. This is the Third Rome myth, which became very popular in 19th century Imperial Russia, postulating that it is Russia’s holy mission to resist the Devil and his work on earth.

Putin has reinvigorated such throwback thinking, making the Russian Orthodox Church—the de facto state religion—the ideological centerpiece of his regime. After Communism fell, the country needed a new ideological anchor, and Putinism found it in a potent amalgam of religion and nationalism which has far greater historical resonance with Russians than Communism ever did.

Western skeptics invariably note that Putin’s can’t really be an Orthodox believer and, besides, most Russians don’t bother to attend church regularly anyway. I have no idea what Putin actually believes—unlike Dubya I can’t see into his soul—but he certainly knows how to look like a real Orthodox, while the fact that regular church attendance in Russia isn’t particularly high doesn’t change that three-quarters of Russians claim to be Orthodox. The political reality is that Putinism has successfully convinced most Russians to go along with the official ideology, at least tacitly.

To get a flavor of what Putinism’s worldview looks like, simply listen to what Moscow says. It’s easy to find fire-breathing clerics castigating the West and its pushing of feminism and gay rights, which they openly term Satanic. The Russian “think tank” (in reality it’s just a website) Katehon is a Kremlin-approved outlet which offers heavy doses of geopolitics suffused with militant Orthodox nationalism. Significantly, its name comes from the Greek term for “he who resists the Antichrist”—and Katehon makes perfectly clear that the decadent, post-modern West is what they mean.

Then there’s Tsargrad TV, which is Russia’s version of Fox News, if Fox News were run by hardline Russian Orthodox believers. It’s the project of Konstantin Malofeev, a Kremlin-connected hedge funder-turned-religious crusader who wanted to give the country a news outlet that reflected traditional values. Its name is the traditional Slavic term for Constantinople—the Second Rome in Russian Orthodox formulation. A few months back, when Putin visited Mount Athos in Greece, one of Orthodox’s holiest sites, accompanied by Patriarch Kirill, the head of the Russian Orthodox Church, Tsargrad TV gave it wall-to-wall live coverage.

The anti-Western animus of this ideology would be difficult to overstate. There are rational-sounding complaints—for instance, Russian harping on NATO expansion up to their borders—but much of it boils down to depictions of the post-modern West as Satan’s project designed to subvert traditional religion and family life. These complaints sound a lot like what hardline Muslims say about the West. Just like Islamists, Kremlin ideologists claim that, since the West is spiritually attacking Russia and Orthodoxy with feminist and LGBT propaganda, all of Moscow’s responses—including aggressive military moves—are therefore defensive.

To be fair to Putin and his ilk, we’ve been doing a good job of making their anti-Western polemics seem plausible. Under President Obama, the State Department really has pushed feminism and LGBT rights hard—including in Russia. Washington’s official effort to coerce small, impoverished countries like Macedonia into accepting our post-modern views of sexuality has raised Russian ire, not least because Macedonia is a majority-Orthodox country.

The bottom line is that Putin’s Russia is driven by a state-approved ideology which hates the post-modern West and considers us a permanent existential threat. President Obama’s insistence that we can’t be in a new Cold War with Russia because there’s no ideological component to the struggle is completely and utterly wrong. The Kremlin sees that spiritual-cum-ideological struggle clearly, and says so openly. Indeed, Putin explained it concisely, in public, before he seized Crimea, but nobody in Western capitals took him seriously:
Another serious challenge to Russia’s identity is linked to events taking place in the world. Here there are both foreign policy and moral aspects. We can see how many of the Euro-Atlantic countries are actually rejecting their roots, including the Christian values that constitute the basis of Western civilization. They are denying moral principles and all traditional identities: national, cultural, religious and even sexual. They are implementing policies that equate large families with same-sex partnerships, belief in God with the belief in Satan.
The excesses of political correctness have reached the point where people are seriously talking about registering political parties whose aim is to promote pedophilia. People in many European countries are embarrassed or afraid to talk about their religious affiliations. Holidays are abolished or even called something different; their essence is hidden away, as is their moral foundation. And people are aggressively trying to export this model all over the world. I am convinced that this opens a direct path to degradation and primitivism, resulting in a profound demographic and moral crisis.
The coming of Donald Trump to Washington, with his affection for Russia and its leader, gives some cause for optimism that things might improve between us and Moscow. There’s no doubt that the Kremlin thinks of Trump as a man with whom they can do business. However, the deep-seated conflict between Putinism and the post-modern West will remain. If Trump decides to get the State Department out of the business of exporting our sexual mores to countries where they’re not wanted, that might cool things down with Moscow somewhat. However, the hard-wired strategic rivalry between the West and Russia will remain, no matter what pleasantries get exchanged between our leaders.

It would be wise to counter Russian adventurism before it causes a major, perhaps nuclear war. Deterrence works, when applied properly. It would be even wiser to stop ignoring what Moscow says about its worldview—they probably mean it. Above all, stop provoking the Russians needlessly. This week, Senator John McCain rehashed his line that “Russia is a gas station run by the mafia masquerading as a country,” omitting that it’s a country with several thousand nuclear weapons. For this reason, Russian remains an existential threat to the United States in a manner that jihadists simply are not, no matter what Islam-alarmists say. A first step to dealing wisely with Putin would be actually understanding what makes his regime tick.
 

 

måndag, november 21, 2016

Kalifatet mördar hundraåring...

 
 
Kalifatet ISIS mördade nyligen den hundraårige sufishejken
Sulaiman Abu Haraz i egyptiska Sinai.
Mordet utfördes av kalifatets egyptiska avläggare Ansar Bayt
al-Maqdis, som kontrollerar ett litet område närmast Gaza.
Shejk Sulaiman, känd och aktad bland Sinais befolkning för
sin lärdom och fromhet, kidnappades i sitt hem i al-Arish av
kalifatets hejdukar.
 
I enlighet med sharialagstiftning uttolkad ur hatskriften
koranen "dömdes" han till döden för "trolldom"...
Jihadisterna bedriver just nu en kampanj mot shiamuslimer,
sufister, ahmadiyya, alaviter och andra "avvikande" muslimer.
Kalifatet publicerade också en film där hundraåringen
halshöggs som en varning till alla icke-salafister.
 
**
"Abu Haraz, considered one of the symbolic Sufi clerics and elders of the Sinai Peninsula, was taken by the group from in front of his house in Arish city under gun point,” reports Al Arabiya.  The fanatic religious militants accused the cleric of “practicing witchcraft,” an anachronistic charge notoriously leveled against pluralistic preachers and single women in Early Modern Europe.

This comes nearly a week after an Islamist suicide bomber attacked a Sufi shrine in the Balochistan province of southwestern Pakistan, slaughtering at least 52 people and injuring 100 others. The attack occurred inside the hallowed shrine of Sufi saint Shah Bilal Noorani as unsuspecting worshippers were engaged in a ritualistic dance called “dhamal.” ISIS released a statement to local news media claiming responsibility for the religiously-motivated attack, but Pakistani authorities suspect that other Sunni-extremist groups may have been involved based on the circumstantial evidence.
Mainstream Islam has long had a problem with accepting syncretic Islamic sects into its midst. Fueled by an ideological opposition against “apostates,” the most extreme representatives of majority Sunni Islam, Salafists, have attempted to purge Yazidis, Bahaiis, and Sufis, mirroring the medieval Catholic Church’s violent discrimination against so-called “heretics.”

In an attempt to resurrect a 7th century-modeled religious cult, the Islamic State has directed its wrath against minority religious populations. Since its establishment of a caliphate in 2014, the group has established a myriad of shura councils throughout Iraq and Syria meant to enforce its version of sharia law. Following historical precedents established during the early period of Islamic conquest, the group has sanctioned the rape and enslavement of Yazidi girls, the destruction of Assyrian shrines, and the massacre of Christians and Sufis, among others.

ISIS’ visceral aversion to Sufism in particular stems from its founding Wahhabi-based ideology.

“Sufism, the mystical form of Islam, which in terms of goals and outlook couldn’t be farther from the violent Wahhabism of the jihadists,” explains New York Times Op-Ed contributor William Dalrymple. “For such moderate, pluralistic Sufi imams are the front line against the most violent forms of Islam. In the most radical parts of the Muslim world, Sufi leaders risk their lives for their tolerant beliefs, every bit as bravely as American troops on the ground in Baghdad and Kabul do. Sufism is the most pluralistic incarnation of Islam — accessible to the learned and the ignorant, the faithful and nonbelievers — and is thus a uniquely valuable bridge between East and West.”
Elaborating on the importance of Sufism’s tolerant doctrines in the ideological war against Islamic extremism, Dalrymple traces the history of the Sufi sect’s humanistic outlook of the world:
The great Sufi saints like the 13th-century Persian poet Rumi held that all existence and all religions were one, all manifestations of the same divine reality. What was important was not the empty ritual of the mosque, church, synagogue or temple, but the striving to understand that divinity can best be reached through the gateway of the human heart: that we all can find paradise within us, if we know where to look. In some ways Sufism, with its emphasis on love rather than judgment, represents the New Testament of Islam…
Sufism is an entirely indigenous, deeply rooted resistance movement against violent Islamic radicalism. Whether it can be harnessed to a political end is not clear.
For now, at least, the region’s Sunni majority continues to maintain a particular distaste for Sufism, a tolerant and syncretic sect of Islam that emphasizes an introspective spirituality over macabre jihad. This historical distaste is now bleeding over into full-scale barbarity, expressed by Sunnism’s most extreme elements.  (DailyWire)
**
Läs mera:
 
 
 


fredag, november 18, 2016

Ett viktigt brev till Riksdagens ledamöter


Föreningen Israels Vänner har skrivit till alla riksdagsledamöter i den viktiga frågan om Israels folkrättsliga status. Det råder bland de svenska partierna en skrämmande okunnighet om att det fortfarande är San Remoavtalet från 1922 som är grunden för all diskussion kring Israel och dess grannländers legalitet. Utan kunskap om denna folkrättsliga bas blir de flesta politikers tyckande inget annat än nonsens.
Utrikesministerns förvirrade svammel i Mellanösternfrågor är ett typiskt
exempel på detta. 

Boken Vad händer i Mellanöstern finns att beställa från Israels vänner.

 



Ärade ledamot av Sveriges riksdag
 
Vi som valt att skriva till dig är den ekumeniska föreningen Israels Vänner i Malmö. Vi startade vår verksamhet 1923, 25 år innan landet Israel grundades 1948. Orsaken var att det då vuxit fram en tydlig antisemitism i vår landsdel. För att motverka detta hat och dessa rasbiologiska tankar som började att influera folk, beslöt kristna malmöbor att gå emot dessa tankar både i ord och handling.
 
Israels Vänner har sedan under åren vuxit till en rörelse som finns över hela Sverige och med en medlemstidning som går ut i tusentals exemplar av varje nummer. Vi håller seminarier och konferenser på olika platser landet runt, varje vecka, med en rad insatta och uppskattade talare. Där ges information om utvecklingen i Mellanöstern och speciellt Israel. Vi följer noggrant politiken i olika länder samtidigt som vi sätter in den i ett bibliskt sammanhang. Det är det som i Bibeln kallas för det profetiska ordet.
 
I Israel arbetar vi både bland israeliska araber och judar. Vi finns på Västbanken i arabiska skolor och i Israel i judiska skolor. Vi har humanitär verksamhet bland både araber och judar. Ett arbete som bygger på alla människors lika värde, där kärleksbudet är i centrum.
 
När vi lyssnar på den politiska debatten i Sverige idag så hör vi uttalanden som vi förstår bygger på bristande kunskap i frågorna om Mellanöstern. Vi tror inte att olika företrädare medvetet för fram osanningar. Däremot är det vissa ord och uttryck som blivit trendord och som ständigt återkommer, ”ockupation”, ”illegala bosättningar”, ”apartheid” eller ”Israel stjäl palestiniernas vatten” osv. Israel ges idag skulden för det mesta av det elände som råder i Mellanöstern.
 
För ett par år sedan tillsatte Israels Vänner en arbetsgrupp som noggrant skulle gå igenom olika aspekter av situationen i Israel och dess grannländer. Meningen var att det skulle utmynna i en bok som på ett ärligt sätt gick igenom de olika beskyllningar och missförstånd som präglade svensk politik och media. Det tillsattes jurister och teologer samt allmänvetare. Alla med hög kompetens för att nalkas de olika delfrågorna.
 
Boken ”Vad händer i Mellanöstern?” blev resultatet av genomlysningen. Den har sålts i tusentals exemplar i flera upplagor. Dessutom har det tryckts 100 000 bilagor som ett sammandrag av boken i tabloidformat. Ett exemplar av detta har du fått med detta brev. I boken finns en del av de olika internationella avtal som man ständigt hänvisar till i Mellanöstern-konflikten men som få verkar ha läst. Avtalen finns både i engelskt original samt i svensk översättning.
 
Den juridiska grunden för Israels rättigheter finns ju inte i 1947 års delningsförslag som lades fram i FN:s Generalförsamling och där omröstningen fick 33 röster för förslaget, 10 nedlagda samt 13 röster mot. Förslaget blev sedan aldrig ratificerat av Säkerhetsrådet, vilket är det råd som skulle skapa legalitet åt Generalförsamlingens förslag. I och med att arabstaterna i mellantiden militärt angrep den nybildade staten Israel så genomfördes aldrig förslaget.
 
Den juridiska grunden som avser Israel och Mellanöstern är i stället det beslut som fattades i San Remo konferensen 1920, där också Sverige deltog, och som stadfästes 24 juli 1922 och började gälla i september 1923. I beslutet ingick även Balfour-deklarationen. I ingresstexten till beslutet Artikel 22 och de följande artiklarna 1-7 fastställer världssamfundet vad som skall gälla för judar respektive araber i området. Detta beslut är fortfarande i laga kraft.
 
Det är ett misstag att säga att det var så länge sedan så det gäller inte längre. När Förenta Nationerna bildades 1947 så beslutades att avtalen från San Remo skulle ingå som en juridisk del i den nya organisationens charta. Du finner dessa tydliga avtal i kapitel 12 artikel 80 i FN-stadgan. Detta verkar få känna till. Istället försöker man att utgå från olika senare beslut och göra dessa till norm. Detta leder till att man felaktig antar detta som sanning.
 
Likaså vad gäller landets gränser - som man har olika namn på - trots att Sverige i San Remo för länge sedan har godkänt det judiska folkets rättigheter till ett noga preciserat område. Det var ju inte en fråga om att ”upprätta” utan att ”återupprätta” som dokumenten och besluten tydligt visar. Vi är förvånade över den brist på kunskap som idag råder i dessa frågor. Israel har idag endast cirka 13% land av vad det juridiskt bindande ursprungliga avtalet angav.
 
I boken ”Vad händer i Mellanöstern?” finns alla dessa klargöranden redovisade med avtal och allt.
Det är beklagligt att Sveriges regering och riksdag idag ständigt motarbetar Mellersta Österns enda demokrati. Bland arabvärldens cirka 300 miljoner människor är det bara 1,8 miljoner som har de fullständiga rättigheter som kännetecknar en demokrati. Samtliga dessa 1,8 miljoner araber är israeliska medborgare med fri press, yttrandefrihet, frihet att välja yrkesutbildning och boende.
De finns representerade i Knesset med egna partier, de finns som ledamöter i många av landets domstolar osv. och med samma rättigheter vad gäller sociala förmåner som landets övriga medborgare.
 
Med i brevet har vi även bifogat vår tidning Israels Vän som regelbundet förser våra läsare med de senaste nyheterna vad gäller skeendet i Mellanöstern, men även här hemma vad gäller den judiska världen i vårt eget Sverige.
Vi hoppas att bifogat material skall få leda till en breddad och mer verklighetsförankrad syn på konflikten i Mellanöstern.
Vi önskar dig Shalom och Guds välsignelse i ditt viktiga värv som representant för Sveriges befolkning.
 
Malmö den 1 november 2016
Israels Vänner, Styrelsen,

***
 
Se också ambassadör Bachmans brev till Svenska Kyrkan i Kyrkans Tidning.